Idag är det en söndag i april och året är 2022. Sist jag skrev va året 2017. Förstår att bloggen inte fått så mkt av min tid alls genom åren. Har haft fullt upp. Idag är jag 3barns mamma bor med min sambo i Stockholm. Staden jag ville lämna men blev kvar i. Hade en ljuvlig tid i Norrköping då jag och sambon precis träffades, mannen i mitt liv fann jag i Stockholm men visade sig att han va hemmahörande i Norrköping. Det va så sjukt skönt att byta miljö och få känna ett inre lugn i en ny stad och inte känna någon. Det va som en dröm. Inga måsten man bara va. Helt ofattbart skönt va det. Strosa runt och bara ta dagen som den kom. Det va mitt paradis med mannen i mitt liv (självklart va barnen med). 

idag bor vi i en lägenhet ute på Lidingö och familjen har utökats. 2019 föddes en liten flicka (L). Livets små mirakel, det är barn. Finns inga ord som kan beskriva den kärlek och värme jag har för mina barn och mannen i mitt liv. Är så otroligt tacksam. 1april 2020 rodde vi äntligen i land med ett förstahandskontrakt efter en intensiv period. Sedan dess har vi bott där vi bor nu. Jag trivs så bra här. Vill aldrig flytta igen. 

Som ni vet så försvinner jag i perioder och det hinner hända massor. Finns inte utrymme för dessa storys idag men en dag kanske allt finns här på bloggen. Om inte annat så skriver jag på en bok ( för mig själv, till mig själv ) den handlar om min personliga utveckling och vad som sker inne i mitt huvud, tankar och funderingar samt livet i sig när man möter sig själv i olika former av "motgångar" på livets väg. Vill inte kalla det motgångar egentligen skulle nog mer säga prövningar för att få färdigheter och kunskaper. Men oavsett så stöter vi alla på hinder som vi behöver lära oss bemästra för att ta oss upp och framåt. 

Jag ger aldrig upp, gör jag det då är jag förmodligen redan borta sedan länge och behöver inte fundera så mkt mer på det. Då har jag funnit frid. På vilket sätt? Det vet man aldrig med mig. Kanske sitter jag bara på en sten mitt i ingenstans och allting omkring mig försvinner och jag försvinner in i en värld full av drömmar och möjligheter till att upptäcka allt det där som det aldrig gavs tid att upptäcka, sig själv. 

Så detta va en liten uppdatering iaf. Får se vad det blir framöver men ett inlägg är mer än inget. 

"Om inte jag tror på mig själv, vem tror på mig då"
(En mening jag en gång skrev till mig själv, för framtiden).
 

2022, hade önskat jag fortsatt skriva här.

Min vardag Kommentera
Idag är det en söndag i april och året är 2022. Sist jag skrev va året 2017. Förstår att bloggen inte fått så mkt av min tid alls genom åren. Har haft fullt upp. Idag är jag 3barns mamma bor med min sambo i Stockholm. Staden jag ville lämna men blev kvar i. Hade en ljuvlig tid i Norrköping då jag och sambon precis träffades, mannen i mitt liv fann jag i Stockholm men visade sig att han va hemmahörande i Norrköping. Det va så sjukt skönt att byta miljö och få känna ett inre lugn i en ny stad och inte känna någon. Det va som en dröm. Inga måsten man bara va. Helt ofattbart skönt va det. Strosa runt och bara ta dagen som den kom. Det va mitt paradis med mannen i mitt liv (självklart va barnen med). 

idag bor vi i en lägenhet ute på Lidingö och familjen har utökats. 2019 föddes en liten flicka (L). Livets små mirakel, det är barn. Finns inga ord som kan beskriva den kärlek och värme jag har för mina barn och mannen i mitt liv. Är så otroligt tacksam. 1april 2020 rodde vi äntligen i land med ett förstahandskontrakt efter en intensiv period. Sedan dess har vi bott där vi bor nu. Jag trivs så bra här. Vill aldrig flytta igen. 

Som ni vet så försvinner jag i perioder och det hinner hända massor. Finns inte utrymme för dessa storys idag men en dag kanske allt finns här på bloggen. Om inte annat så skriver jag på en bok ( för mig själv, till mig själv ) den handlar om min personliga utveckling och vad som sker inne i mitt huvud, tankar och funderingar samt livet i sig när man möter sig själv i olika former av "motgångar" på livets väg. Vill inte kalla det motgångar egentligen skulle nog mer säga prövningar för att få färdigheter och kunskaper. Men oavsett så stöter vi alla på hinder som vi behöver lära oss bemästra för att ta oss upp och framåt. 

Jag ger aldrig upp, gör jag det då är jag förmodligen redan borta sedan länge och behöver inte fundera så mkt mer på det. Då har jag funnit frid. På vilket sätt? Det vet man aldrig med mig. Kanske sitter jag bara på en sten mitt i ingenstans och allting omkring mig försvinner och jag försvinner in i en värld full av drömmar och möjligheter till att upptäcka allt det där som det aldrig gavs tid att upptäcka, sig själv. 

Så detta va en liten uppdatering iaf. Får se vad det blir framöver men ett inlägg är mer än inget. 

"Om inte jag tror på mig själv, vem tror på mig då"
(En mening jag en gång skrev till mig själv, för framtiden).