Ibland så jobbar man så mkt i sig själv och med sig själv för att andra ska må bra i ens omgivning. Man försöker verkligen. Men ibland kanske man missar extremt viktiga pusselbitar. Jag känner att i en reaktion ska man lyssna och respektera varandra det är a och o. Men alla gånger fungerar inte det. Man blir helt enkelt överkörd och trampad på tårna. Men sånt är livet. Men om man blir trampa på tårna och sedan missförståd när man försöker förklara att det där blev för mkt då brister iaf jag ut i gråt. Jag vet inte om jag skulle klara av att leva i tystnad om att jag blev ledsen. Jag vill förklara och känna att jag får bli förstådd ist. Men det blir oftast bara värre. Ärligt talat vet jag inte vad jag ska ta mig till då dessa situationer uppstår. Kan få höra saker om hur dålig man är och att man borde äta lyckopiller. Men jag är en glad och positiv person som ser möjligheter i saker och ting inte tvärtom. Men jag får ursäkta mig om jag ibland framstår som en idiot.